IT-seminarium i Stockholm: Minsta möjliga lagreglering

- Minimalt med IT-lagstiftning; det är vad man bör sträva efter! Så sade advokaten Peter Danowsky, en av de ledande experterna på tryckfrihetsfrågor. Han var en av debattörerna på ett seminarium om "Elektroniska media och yttrandefrihet".

Sammankomsten hölls på Industrihuset i Stockholm 7 juni [1995], med Svenska föreningen för ADB och juridik (ADBj) som arrangörer. Det hela handlade om var gränserna går för innehållet på BBS:er och internet, och hur lagstiftarna bör förhålla sig till den snabba utvecklingen. I diskussionspanelen fanns även frilansjournalisten Anders R. Olsson, känd för sina hårda duster med Datainspektionen, samt Mattias Hansson cybertidningen Zmag@zines chefredaktör. De båda är lika varma anhängare av informationsfrihet som Danowsky, så det blev ingen hätsk debatt mellan de tre i panelen.

Salongen var fullsatt, med några av de främsta experterna på IT-rätt i publiken; namn som forskaren Martin Brinnen, datorprofessorn Jakob Palme och ett antal höga jurister.

Ingen i församlingen hade mycket att invända mot Peter Danowskys krav på minsta möjliga lagreglering av vad som får sägas på internet och i BBS-världen.

Användarna av de nya medierna har all anledning att glädjas över hur diskussionen om nätsurfarnas rättigheter ändrat karaktär. Det är inte längre tal om att lagstifta hårdare om det som sker exempelvis på en BBS än i andra media (radio, tidningar och böcker t.ex). Det här är ett tecken på att samhället börjar ta IT-media på allvar: som ett värdefullt samhällsinslag istället för ett hot.

Danowsky såg IT som ett utmärkt medium för direktdebatt. Inskränkningar av rätten att yttra sig fritt är därför något som myndigheterna mycket noga måste kunna motivera.

Den hypersnabba teknikutvecklingen, och den omedelbarhet som IT-kommunikation gör möjlig, var enligt Peter Danowsky ett stort hinder mot detaljlagar. En dom i Högsta Domstolen, som är avgörande för vad som är gällande rätt (s.k. praxis) tar ju upp till fem år att uppnå. Under den tiden har IT-tillväxten gjort domstolsutslag och lagar fullständigt inaktuella.

Mattias Hansson, f.d. punkare och anarkist, och tidningen Z:as egen Mr internet, såg inga som helst behov av några lagregler på nätet. Internet fungerade som ett eget samhälle, enligt honom - ett samhälle med egna regler, normer och straffpåföljder. Hansson var fascinerad över att en så enorm "IT-nation" med över 50 miljoner "invånare" kunnat växa fram helt fritt och självt skapa en så god ordning. De som bryter mot internets regler drabbas av "flaming" (dvs e-mail-lådan bombas med massor av arga brev tills den kraschar) eller hot som avstängning - något som är nog så effektivt mot det fåtal som missbrukar nätets frihet.


[Bildtext: Till höger i bild sitter Peter Danowsky, och till vänster har vi Anders R. Olsson. Det var ingen större skillnad mellan de bådas uppfattning om lagstiftning på IT-området. Liberalister jublar medan moralister vässar sina pennor för att skriva flygblad.]


Anonyma nätmarodörer
Professor Jakob Palme tog då upp problemet med anonyma nätmarodörer, något som på sikt kan urholka frihetstanken. Frågan ansågs så viktig att det skulle bli ett separat seminarium om detta ämne till hösten. [Hur blev det? - Fredrik]

Anders R. Olsson, som är en välkänd kämpe för yttrandefrihet, såg en tänkbar utveckling med en hård, detaljreglerande IT-lagstiftning, påhejad av marknadsintressen som vill ha kontroll över informationsflödet av kommersiella skäl. Denna process, att företag vill göra handelsvaror av allmänna handlingar, såg Olsson som ett hot mot våra grundlagars bestämmelser om yttrandefrihet; bland annat offentlighetsprincipen. Ett exempel var EU:s direktiv om upphovsrätt för innehållet i databaser (det finns för övrigt en färsk dom i HD om en svensk databas som fått upphovsrättsskydd för sitt innehåll).


Luddig IT-lag
Olsson talade också mycket irriterat om spärrarna hos myndigheter mot att söka fritt i handlingar som bara finns i datorer. En skattejurist försvarade restriktionerna och fick svar på tal av Anders R. Olsson, som bad honom ge ett enda exempel på skada som upkommit av dessa s.k. potentiella handlingar (dokument man skapar av att samla material i myndigheters datorsystem).

Anders R. Olsson ville även se mer allmänna och flexibla IT-lagar. Detta var något som Peter Danowsky motsatte sig bestämt. Även om en detaljerad tekniklag är totalt överspelad när den äntligen kommer, så blir en mer luddig IT-lag utan målinriktning omöjlig att tillämpa överhuvudtaget, menade juristen Danowsky. Det bästa vore därför så lite lagar på området som möjligt!

Slutligen ansåg Olsson att politikers och journalisters intresse för IT-frågor allför ofta var en ytlig trendhistoria. "A mile wide and an inch deep" var hans småelaka slutkläm (gäller självfallet inte DMZ! /red anm).

Anders Wallin, ur Datormagazin nr 12, september 1995.