[För bild och originalartikel, klicka här]
Svenskarna är värst i världen på piratkopiering av dataspel anser spelimportörerna. Om det säljs 1000 program så finns det 4.000 piratkopior av samma spel!
Men nu skärps lagen mot piratkopiering. Och databranschen startar en offensiv för att stoppa piraterna.
Varje dag kan man läsa radannonser i dags- och fackpress med erbjudanden som billiga dataspel, främst till C64. I många fall säljs dataspelen, som ute i handeln kostar 150-200 kronor, för någon tia!
Det är den synliga delen av piratverksamheten. Bakom kulisserna, i tusentals tonårsrum, florerar piratverksamheten i ännu större omfattning. Kompisar kopierar och byter spel med varandra i en nästan obegriplig omfattning.
Den här verksamheten gör att programhusen och importörer av datspel (sic) förlorar tiotals miljoner kronor varje år.
Ny lag
I många sammanhang har det sagts att piratkopieringen är förbjuden. Men hitintills har inget företag slagit till mot piraterna. Inte förrän nu, då man släpade en 19-årig pirat från Göteborg inför domstol. Mer om det fallet i artikeln nedan. [Läs om fallet här]
Varför har man inget gjort?
Förklaringen är enkel. Lagen om upphovsrätt har tidigare varit oklar. Ingen jurist har med säkerhet kunnat säga om lagen skyddat dataprogram! Och därför har företagen helt enkelt inte vågat polisanmäla piraterna.
Men nu skärps alltså kampen mot piraterna. Dels har en speciell utredning föreslagit en skärpt lagstiftning. Dels går dataföretagen till motoffensiv med information och polisanmälningar.
Jämförs med böcker
Enligt förslaget jämställs dataprogram med böcker ifråga om upphovsrätt. Ja, programmen skyddas faktiskt ännu hårdare. Det blir i korta drag förbjudet att:
* Kopiera program och sälja.
* Göra arbetskopior. Endast säkerhetskopior är tillåtna.
* Byta program
* Sälja begagnade originalprogram.
* Hyra ut program.
Tidigare var inte dataprogram ens nämnd i upphovsrättlagen. Men nu sägs i klartext att även dataprogram omfattas av lagstiftningen.
Straffet för att bryta mot upphovsrättslagen är fängelse i max två år eller böter. Risken är också stor att den dömde får betala dryga skadestånd till upphovsmannen, i det här fallet programvaruföretaget.
Svår gränsdragning
- Den nya lagen är bra, säger Claes Magnusson på Software Express AB i Malmö. Den gamla lagen var för vag. Vi planerar nu en aktion mot piraterna.
På HK Electronic Software AB i Stockholm säger Heikki Karbing:
- Jag anser att Sverige är värst i världen på piratkopiering. Men nu kan jag lova tuffare tag mot piraterna.
Men alla är inte lika positiva till den nya lagen.
- Dataprogram borde ha fått en helt egen lagstiftning, säger Peter Wolde, upphovsrättsjurist. Jag anser att förslaget till ny lag är urvattnat. Rent juridiskt blir det inte mycket klarare än den lag vi redan har. Problemet är ju att dataprogram fortfarande sorterar under upphovsrättslagstiftningen. Och för att något ska vara skyddat av den lagen krävs att verket ifråga har ett viss verkshöjd. Det innebär att verket måste ha en viss nivå av andligt skapande. Det betyder att ingen med säkerhet kan säga om ett dataprogram verkligen omfattas av lagen förrän det prövats i en domstol.
Peter Wolde anser att det verkligen behövs en klar och lättbegriplig skydd av dataprogram.
- Piratkopieringen har ju fått skrämmande proportioner.
Licensavtal
De svenska programvaruföretagen satsar nu också på en informationskampanj riktad till återförsäljare, slutanvändare och skolungdom. Syftet är främst att sprida kännedom om innebörden av licensavtal.
Det här med licensavtal har egentligen inget att göra med upphovsrätt. Istället innebär det att du juridiskt sluter ett avtal om att inte kopiera ett program när du bryter förpackningen.
Peter Wolde anser dock, liksom många andra jurister, att det är tveksamt om man kan betrakta detta som ett licensavtal eftersom köparen aldrig skrivit under något papper där han godkänt villkoren.
- Jag betvivlar att det skulle hålla i en domstol.
Som kuriosa kan nämnas att i förslaget till ny lag sägs klart att algoritmer inte är skyddade. Algoritmer anses nämligen vara naturlagar och de kan man inte skydda juridiskt...
Datormagazin nr 1, april 1986
01 april 1986
19-årig PIRAT inför domstol
Nu har den första piraten gripits!
Det var en 19-årig yngling från Göteborg som kopierade och sålde bl a Handics Calc Result-program.
Bakom polisanmälan står programvaruföretagen CBI, Thorn/EMI och Handic som ville statuera ett exempel.
Det här är faktiskt första gången i svensk historia som frågan om piratkopiering av dataprogram prövas i en domstol.
- Eftersom upphovsrättslagstiftningen är oklar ifråga om dataprogram har nog ingen vågat pröva den tidigare, tror Peter Wolde, upphovsrättsjurist. Risken finns ju att piraten frikänns och det skulle vara klarsignal för alla pirater.
Programhusen företräddes i rättegången av Lars Gustafsson [ja, DEN Lars! -Fredrik anm.], jurist vid International Federation of Producers of Phonograms and Videograms, IFPI.
- Egentligen är ju datorer inte vårt bord, säger han. Men vi blev ombedda att ta itu med piraterna. De huserade ju helt fritt utan att någon ingrep för att stoppa dem.
En slump
Den åtalade 19-åriga gymnasisten åkte dit av en ren slump. Han plockades ut bland ca 250 pirater som annonserade i dagstidningarna.
Inför domstolen erkände 19-åringen att han inte var någon riktig "cracker".
Dataföretagen förser ju spel- och dataprogram med diverse kopieringsskydd som riktiga crackers försöker överlista.
- Så kunnig var inte jag, förklarade 19-åringen. Jag kopierade bara redan knäckta program.
I Göteborg har nu den öppna försäljningen av piratkopior försvunnit helt. Men i övriga landet fortsätter piraternas verksamhet precis som vanligt.
Domen mot 19-åringen var inte klar när Datormagazin presslades. Men hur det än gick kommer rättegången att gå vidare.
- Det här fallet kommer med all sannolikhet att gå vidare både till Hovrätten och Högsta Domstolen, tror Peter Wolde.
Det var en 19-årig yngling från Göteborg som kopierade och sålde bl a Handics Calc Result-program.
Bakom polisanmälan står programvaruföretagen CBI, Thorn/EMI och Handic som ville statuera ett exempel.
Det här är faktiskt första gången i svensk historia som frågan om piratkopiering av dataprogram prövas i en domstol.
- Eftersom upphovsrättslagstiftningen är oklar ifråga om dataprogram har nog ingen vågat pröva den tidigare, tror Peter Wolde, upphovsrättsjurist. Risken finns ju att piraten frikänns och det skulle vara klarsignal för alla pirater.
Programhusen företräddes i rättegången av Lars Gustafsson [ja, DEN Lars! -Fredrik anm.], jurist vid International Federation of Producers of Phonograms and Videograms, IFPI.
- Egentligen är ju datorer inte vårt bord, säger han. Men vi blev ombedda att ta itu med piraterna. De huserade ju helt fritt utan att någon ingrep för att stoppa dem.
En slump
Den åtalade 19-åriga gymnasisten åkte dit av en ren slump. Han plockades ut bland ca 250 pirater som annonserade i dagstidningarna.
Inför domstolen erkände 19-åringen att han inte var någon riktig "cracker".
Dataföretagen förser ju spel- och dataprogram med diverse kopieringsskydd som riktiga crackers försöker överlista.
- Så kunnig var inte jag, förklarade 19-åringen. Jag kopierade bara redan knäckta program.
I Göteborg har nu den öppna försäljningen av piratkopior försvunnit helt. Men i övriga landet fortsätter piraternas verksamhet precis som vanligt.
Domen mot 19-åringen var inte klar när Datormagazin presslades. Men hur det än gick kommer rättegången att gå vidare.
- Det här fallet kommer med all sannolikhet att gå vidare både till Hovrätten och Högsta Domstolen, tror Peter Wolde.
Så arbetar piraterna!
Vilka är program-piraterna? Och hur arbetar de? Det var två frågor som Datormagazin ställde.
På en hemlig plats i Stockholm fick vi träffa representanter från Stockholm Cracking Service (SCS) - en underjordisk förening där Stockholms främsta pirater är organiserade.
Medlemmarna i denna lilla och löst sammansatta föreningen är en exklusiv skara dator-entusiaster. Samtliga har datorer av märket Commodore 64 eller 128. De ägnar stor del av sin fritid åt att programmera - och att knäcka kopieringsskydd.
- Det är stor skillnad på pirater och crackers, hävdar de. En riktig crackers (sic) säljer aldrig sina verk, han skänker bort dem till kompisar och intresserade.
Dessutom, pirater är oftast amatörer utrustade med ett koperingsprogram. De vet oftast inte ett dyft om hur man knäcker kopieringsskydden.
Det finns tveklöst ett visst förakt i rösten när dessa unga crackers talar om "piraterna".
Internationella
Cracking-verksamheten är internationell och man umgås över alla gränser. SCS t ex samarbetar med Berlin Cracking Service och olika kanadensiska och amerikanska cracking-föreningar.
- Det gör att vi oftast har programmen innan de ens finns att köpa i butikerna.
I USA är givetvis cracking kommers av hög grad. Det finns företag som ger ut speciella nyhetsbrev om hur man knäcker kopieringsskydd.
Hur går då cracking till? Så här berättar en av de unga crackers:
- Man måste skilja på kopiering och att befria ett originalprogram från alla kopieringsskydd. Många som kallar sig crackers använder helt enkelt färdiga kopieringsprogram som de köpt från USA.
- Vi använder sådana program ibland också för att kunna göra snabba kopior. Ta t ex Copy II från Central Point Software. [Köptes av Symantec 1994 -Fredrik anm.] Eller Fast hack'em från Basement boys Software. De programmen kan göra en kopia av en disk på några minuter, oavsett vilka koperingsskydd tillverkaren lagt dit.
- Jämför det med koperingsprogrammet som medföljer 1541. Med det programmet tar det över en halvtima att göra en säkerhetskopia av den diskett. Och den klarar givetvis inga koperingsskydd.
Crack
Men det stora nöjet för en cracker är att helt ta bort alla koperingsskydd och lägga in sin signatur i spelets vinjett. Där det t ex kan stå "Crackt by Mr Z" (sic) eller liknande.
- För att klara det krävs att man verkligen vet exakt hur 1541 arbetar och hur data lagras på disketten, säger Mr C.
Till slut, vad tycker de om den ökande piratkoperingen? Har de ingen förståelse för att programmerarna förlorar både pengar och lust att skriva nya program. Piratkoperingen gör ju att programmen säljer sämre och upphovsmannen förlorar intäkter.
- Jo, det är en ond cirkel erkänner dessa unga crackers. Och de som säljer piratkopior bör absolut stoppas. Men vi tror inte att programhusen förlorar så mycket pengar som de säger.
- När de säger att fyra av fem program ute på marknaden är kopior, och sedan påstår att de borde haft fyrdubbla inkomster, då är det inte sant!
- Ta mig t ex, säger en av medlemmarna i SCS. Jag har över tusen program hemma. Nästan alla är piratkopior. Men inte skulle jag ha köpt tusen program om piratkopiering inte funnits. De flest (sic) program är ju urusla och absolut inte värda sitt pris. För övrigt skulle jag aldrig haft råd att köpa tusen program. Det skulle ju ha kostat 100.000 - 200.000 kronor!
Ur Datormagazin nr 1, april 1986.
På en hemlig plats i Stockholm fick vi träffa representanter från Stockholm Cracking Service (SCS) - en underjordisk förening där Stockholms främsta pirater är organiserade.
Medlemmarna i denna lilla och löst sammansatta föreningen är en exklusiv skara dator-entusiaster. Samtliga har datorer av märket Commodore 64 eller 128. De ägnar stor del av sin fritid åt att programmera - och att knäcka kopieringsskydd.
- Det är stor skillnad på pirater och crackers, hävdar de. En riktig crackers (sic) säljer aldrig sina verk, han skänker bort dem till kompisar och intresserade.
Dessutom, pirater är oftast amatörer utrustade med ett koperingsprogram. De vet oftast inte ett dyft om hur man knäcker kopieringsskydden.
Det finns tveklöst ett visst förakt i rösten när dessa unga crackers talar om "piraterna".
Internationella
Cracking-verksamheten är internationell och man umgås över alla gränser. SCS t ex samarbetar med Berlin Cracking Service och olika kanadensiska och amerikanska cracking-föreningar.
- Det gör att vi oftast har programmen innan de ens finns att köpa i butikerna.
I USA är givetvis cracking kommers av hög grad. Det finns företag som ger ut speciella nyhetsbrev om hur man knäcker kopieringsskydd.
Hur går då cracking till? Så här berättar en av de unga crackers:
- Man måste skilja på kopiering och att befria ett originalprogram från alla kopieringsskydd. Många som kallar sig crackers använder helt enkelt färdiga kopieringsprogram som de köpt från USA.
- Vi använder sådana program ibland också för att kunna göra snabba kopior. Ta t ex Copy II från Central Point Software. [Köptes av Symantec 1994 -Fredrik anm.] Eller Fast hack'em från Basement boys Software. De programmen kan göra en kopia av en disk på några minuter, oavsett vilka koperingsskydd tillverkaren lagt dit.
- Jämför det med koperingsprogrammet som medföljer 1541. Med det programmet tar det över en halvtima att göra en säkerhetskopia av den diskett. Och den klarar givetvis inga koperingsskydd.
Crack
Men det stora nöjet för en cracker är att helt ta bort alla koperingsskydd och lägga in sin signatur i spelets vinjett. Där det t ex kan stå "Crackt by Mr Z" (sic) eller liknande.
- För att klara det krävs att man verkligen vet exakt hur 1541 arbetar och hur data lagras på disketten, säger Mr C.
Till slut, vad tycker de om den ökande piratkoperingen? Har de ingen förståelse för att programmerarna förlorar både pengar och lust att skriva nya program. Piratkoperingen gör ju att programmen säljer sämre och upphovsmannen förlorar intäkter.
- Jo, det är en ond cirkel erkänner dessa unga crackers. Och de som säljer piratkopior bör absolut stoppas. Men vi tror inte att programhusen förlorar så mycket pengar som de säger.
- När de säger att fyra av fem program ute på marknaden är kopior, och sedan påstår att de borde haft fyrdubbla inkomster, då är det inte sant!
- Ta mig t ex, säger en av medlemmarna i SCS. Jag har över tusen program hemma. Nästan alla är piratkopior. Men inte skulle jag ha köpt tusen program om piratkopiering inte funnits. De flest (sic) program är ju urusla och absolut inte värda sitt pris. För övrigt skulle jag aldrig haft råd att köpa tusen program. Det skulle ju ha kostat 100.000 - 200.000 kronor!
Ur Datormagazin nr 1, april 1986.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)