Hej!
Mitt namn är Fredrik, själv även kallad "illm". Välkommen till mitt bidrag till den pågående piratdebatten.
Mitt bidrag består av samlade artiklar, nyheter, notiser och annat smått och gott från svunna tider i hemdatorsveriges gryning, i nästan samtliga fall från C64/128 och Amiga-tidningen Datormagazin när den var under Christer Rindeblads ledning. Jag har givetvis inte rätt att reproducera artiklar ur tidningen, men eftersom den ursprungliga Datormagazin har gått ur tiden så väger jag möjligheten att sprida kunskapen mot risken att få Christer Rindeblad hängande på min ringklocka med arga käppen. Med andra ord, jag skiter i't.
Jag daterar alla inlägg med datumet då de ursprungligen publicerades, vilket gör det lättare att få en bra kronologisk överblick. Nackdelen är såklart att man inte ser när jag lägger till "nya" inlägg, men jag ska försöka informera här i den översta posten när det sker.
Var ska man börja dyka? Några bra lästips?
Nyheten om BBS-domen i Helsingborg 1993, vilken påminner om rättegången mot The Pirate Bay 2009 och det första IPRED-fallet mot den privata lösenordskyddade FTP-servern med ljudböckerna. Historien upprepar sig ständigt.
Peter Danowsky dyker upp på ett seminarie 1995 och är (enligt artikeln) för informationsfrihet, "minsta möjliga lagreglering av vad som får sägas på internet" och så lite lagar på IT-området som möjligt. Helt otrolig läsning, med facit i hand.
Också intressant är Nintendos försök att få handlare att sluta sälja begagnade Nintendospel, något som skivbranschen i USA försöker driva genom i detta nu, i form av tvångsregistrering av handlare som säljer begagnade skivor i Florida.
Har du några intressanta artiklar, skicka gärna in dem till mig med datum & ursprung.
23 juli 2009
01 september 1995
IT-seminarium i Stockholm: Minsta möjliga lagreglering
- Minimalt med IT-lagstiftning; det är vad man bör sträva efter! Så sade advokaten Peter Danowsky, en av de ledande experterna på tryckfrihetsfrågor. Han var en av debattörerna på ett seminarium om "Elektroniska media och yttrandefrihet".
Sammankomsten hölls på Industrihuset i Stockholm 7 juni [1995], med Svenska föreningen för ADB och juridik (ADBj) som arrangörer. Det hela handlade om var gränserna går för innehållet på BBS:er och internet, och hur lagstiftarna bör förhålla sig till den snabba utvecklingen. I diskussionspanelen fanns även frilansjournalisten Anders R. Olsson, känd för sina hårda duster med Datainspektionen, samt Mattias Hansson cybertidningen Zmag@zines chefredaktör. De båda är lika varma anhängare av informationsfrihet som Danowsky, så det blev ingen hätsk debatt mellan de tre i panelen.
Salongen var fullsatt, med några av de främsta experterna på IT-rätt i publiken; namn som forskaren Martin Brinnen, datorprofessorn Jakob Palme och ett antal höga jurister.
Ingen i församlingen hade mycket att invända mot Peter Danowskys krav på minsta möjliga lagreglering av vad som får sägas på internet och i BBS-världen.
Användarna av de nya medierna har all anledning att glädjas över hur diskussionen om nätsurfarnas rättigheter ändrat karaktär. Det är inte längre tal om att lagstifta hårdare om det som sker exempelvis på en BBS än i andra media (radio, tidningar och böcker t.ex). Det här är ett tecken på att samhället börjar ta IT-media på allvar: som ett värdefullt samhällsinslag istället för ett hot.
Danowsky såg IT som ett utmärkt medium för direktdebatt. Inskränkningar av rätten att yttra sig fritt är därför något som myndigheterna mycket noga måste kunna motivera.
Den hypersnabba teknikutvecklingen, och den omedelbarhet som IT-kommunikation gör möjlig, var enligt Peter Danowsky ett stort hinder mot detaljlagar. En dom i Högsta Domstolen, som är avgörande för vad som är gällande rätt (s.k. praxis) tar ju upp till fem år att uppnå. Under den tiden har IT-tillväxten gjort domstolsutslag och lagar fullständigt inaktuella.
Mattias Hansson, f.d. punkare och anarkist, och tidningen Z:as egen Mr internet, såg inga som helst behov av några lagregler på nätet. Internet fungerade som ett eget samhälle, enligt honom - ett samhälle med egna regler, normer och straffpåföljder. Hansson var fascinerad över att en så enorm "IT-nation" med över 50 miljoner "invånare" kunnat växa fram helt fritt och självt skapa en så god ordning. De som bryter mot internets regler drabbas av "flaming" (dvs e-mail-lådan bombas med massor av arga brev tills den kraschar) eller hot som avstängning - något som är nog så effektivt mot det fåtal som missbrukar nätets frihet.
[Bildtext: Till höger i bild sitter Peter Danowsky, och till vänster har vi Anders R. Olsson. Det var ingen större skillnad mellan de bådas uppfattning om lagstiftning på IT-området. Liberalister jublar medan moralister vässar sina pennor för att skriva flygblad.]
Anonyma nätmarodörer
Professor Jakob Palme tog då upp problemet med anonyma nätmarodörer, något som på sikt kan urholka frihetstanken. Frågan ansågs så viktig att det skulle bli ett separat seminarium om detta ämne till hösten. [Hur blev det? - Fredrik]
Anders R. Olsson, som är en välkänd kämpe för yttrandefrihet, såg en tänkbar utveckling med en hård, detaljreglerande IT-lagstiftning, påhejad av marknadsintressen som vill ha kontroll över informationsflödet av kommersiella skäl. Denna process, att företag vill göra handelsvaror av allmänna handlingar, såg Olsson som ett hot mot våra grundlagars bestämmelser om yttrandefrihet; bland annat offentlighetsprincipen. Ett exempel var EU:s direktiv om upphovsrätt för innehållet i databaser (det finns för övrigt en färsk dom i HD om en svensk databas som fått upphovsrättsskydd för sitt innehåll).
Luddig IT-lag
Olsson talade också mycket irriterat om spärrarna hos myndigheter mot att söka fritt i handlingar som bara finns i datorer. En skattejurist försvarade restriktionerna och fick svar på tal av Anders R. Olsson, som bad honom ge ett enda exempel på skada som upkommit av dessa s.k. potentiella handlingar (dokument man skapar av att samla material i myndigheters datorsystem).
Anders R. Olsson ville även se mer allmänna och flexibla IT-lagar. Detta var något som Peter Danowsky motsatte sig bestämt. Även om en detaljerad tekniklag är totalt överspelad när den äntligen kommer, så blir en mer luddig IT-lag utan målinriktning omöjlig att tillämpa överhuvudtaget, menade juristen Danowsky. Det bästa vore därför så lite lagar på området som möjligt!
Slutligen ansåg Olsson att politikers och journalisters intresse för IT-frågor allför ofta var en ytlig trendhistoria. "A mile wide and an inch deep" var hans småelaka slutkläm (gäller självfallet inte DMZ! /red anm).
Anders Wallin, ur Datormagazin nr 12, september 1995.
Sammankomsten hölls på Industrihuset i Stockholm 7 juni [1995], med Svenska föreningen för ADB och juridik (ADBj) som arrangörer. Det hela handlade om var gränserna går för innehållet på BBS:er och internet, och hur lagstiftarna bör förhålla sig till den snabba utvecklingen. I diskussionspanelen fanns även frilansjournalisten Anders R. Olsson, känd för sina hårda duster med Datainspektionen, samt Mattias Hansson cybertidningen Zmag@zines chefredaktör. De båda är lika varma anhängare av informationsfrihet som Danowsky, så det blev ingen hätsk debatt mellan de tre i panelen.
Salongen var fullsatt, med några av de främsta experterna på IT-rätt i publiken; namn som forskaren Martin Brinnen, datorprofessorn Jakob Palme och ett antal höga jurister.
Ingen i församlingen hade mycket att invända mot Peter Danowskys krav på minsta möjliga lagreglering av vad som får sägas på internet och i BBS-världen.
Användarna av de nya medierna har all anledning att glädjas över hur diskussionen om nätsurfarnas rättigheter ändrat karaktär. Det är inte längre tal om att lagstifta hårdare om det som sker exempelvis på en BBS än i andra media (radio, tidningar och böcker t.ex). Det här är ett tecken på att samhället börjar ta IT-media på allvar: som ett värdefullt samhällsinslag istället för ett hot.
Danowsky såg IT som ett utmärkt medium för direktdebatt. Inskränkningar av rätten att yttra sig fritt är därför något som myndigheterna mycket noga måste kunna motivera.
Den hypersnabba teknikutvecklingen, och den omedelbarhet som IT-kommunikation gör möjlig, var enligt Peter Danowsky ett stort hinder mot detaljlagar. En dom i Högsta Domstolen, som är avgörande för vad som är gällande rätt (s.k. praxis) tar ju upp till fem år att uppnå. Under den tiden har IT-tillväxten gjort domstolsutslag och lagar fullständigt inaktuella.
Mattias Hansson, f.d. punkare och anarkist, och tidningen Z:as egen Mr internet, såg inga som helst behov av några lagregler på nätet. Internet fungerade som ett eget samhälle, enligt honom - ett samhälle med egna regler, normer och straffpåföljder. Hansson var fascinerad över att en så enorm "IT-nation" med över 50 miljoner "invånare" kunnat växa fram helt fritt och självt skapa en så god ordning. De som bryter mot internets regler drabbas av "flaming" (dvs e-mail-lådan bombas med massor av arga brev tills den kraschar) eller hot som avstängning - något som är nog så effektivt mot det fåtal som missbrukar nätets frihet.
[Bildtext: Till höger i bild sitter Peter Danowsky, och till vänster har vi Anders R. Olsson. Det var ingen större skillnad mellan de bådas uppfattning om lagstiftning på IT-området. Liberalister jublar medan moralister vässar sina pennor för att skriva flygblad.]
Anonyma nätmarodörer
Professor Jakob Palme tog då upp problemet med anonyma nätmarodörer, något som på sikt kan urholka frihetstanken. Frågan ansågs så viktig att det skulle bli ett separat seminarium om detta ämne till hösten. [Hur blev det? - Fredrik]
Anders R. Olsson, som är en välkänd kämpe för yttrandefrihet, såg en tänkbar utveckling med en hård, detaljreglerande IT-lagstiftning, påhejad av marknadsintressen som vill ha kontroll över informationsflödet av kommersiella skäl. Denna process, att företag vill göra handelsvaror av allmänna handlingar, såg Olsson som ett hot mot våra grundlagars bestämmelser om yttrandefrihet; bland annat offentlighetsprincipen. Ett exempel var EU:s direktiv om upphovsrätt för innehållet i databaser (det finns för övrigt en färsk dom i HD om en svensk databas som fått upphovsrättsskydd för sitt innehåll).
Luddig IT-lag
Olsson talade också mycket irriterat om spärrarna hos myndigheter mot att söka fritt i handlingar som bara finns i datorer. En skattejurist försvarade restriktionerna och fick svar på tal av Anders R. Olsson, som bad honom ge ett enda exempel på skada som upkommit av dessa s.k. potentiella handlingar (dokument man skapar av att samla material i myndigheters datorsystem).
Anders R. Olsson ville även se mer allmänna och flexibla IT-lagar. Detta var något som Peter Danowsky motsatte sig bestämt. Även om en detaljerad tekniklag är totalt överspelad när den äntligen kommer, så blir en mer luddig IT-lag utan målinriktning omöjlig att tillämpa överhuvudtaget, menade juristen Danowsky. Det bästa vore därför så lite lagar på området som möjligt!
Slutligen ansåg Olsson att politikers och journalisters intresse för IT-frågor allför ofta var en ytlig trendhistoria. "A mile wide and an inch deep" var hans småelaka slutkläm (gäller självfallet inte DMZ! /red anm).
Anders Wallin, ur Datormagazin nr 12, september 1995.
01 mars 1995
Notis: Dyr piratkopiering
En tonåring från New Jersey, USA går med på att betala ca 200.000 kr till Microsoft och Novell, i utbyte mot att dessa företag lägger ned en anmälan rörande brott mot copyright-lagen.
Polisen i New Jersey gjorde en husrannsakan hos pojken i augusti [1994], och beslagtog utrustningen som användes till den illegala BBS:en Deadbeat Bulletin Board. Genom sin BBS hade tonåringen spridit copyright-skyddade programvaror. Han hade sedan tagit betalt av användarna vilket var en av anledningarna att företagen begärde pengar i skadestånd.
Notis i High Score, mars 1995.
Polisen i New Jersey gjorde en husrannsakan hos pojken i augusti [1994], och beslagtog utrustningen som användes till den illegala BBS:en Deadbeat Bulletin Board. Genom sin BBS hade tonåringen spridit copyright-skyddade programvaror. Han hade sedan tagit betalt av användarna vilket var en av anledningarna att företagen begärde pengar i skadestånd.
Notis i High Score, mars 1995.
03 februari 1994
Jakten på svenska pirater fortsätter
Piratverksamheten i svenska BBS:er har inte avtagit trots flera polisrazzior och domar mot pirater under 1993.
Det rapporterade organisationen SIMPs hemliga piratjägare på det senaste styrelsemötet. Totalt har man nu kartlagt ett 60-tal svenska pirater som samtliga fått varningsbrev från SIMP.
Enligt piratjägaren har piraterna bara blivit försiktigare med vem de släpper in. SIMP beslöt därför att trappa upp aktiviteterna under 1994 och försöka stänga några av de största s.k. Elit-BBS:erna.
Genom att Nintendos generalagent Bergsala och Yappon nu blivit medlemmar i SIMP stärks också organisationen och får ökade resurser. Man kommer också i högre grad att samverka med Dimik, en organisation som bekämpar piratkopiering av nyttoprogram.
Samtidigt beslöt SIMP om en ny typ av belöning till dem som tipsar SIMP om aktiva pirater. Belöningen på 10.000 kronor för den som kan hjälpa till att få en riktigt stor pirat fälld och som ställer upp som vittne i en rättegång kvarstår.
Mindre tips om aktiva pirater ska ge tipsaren en rabattkupong på ett datorspel värd 20 procent av konsumentpriset samt fri medlemskap i SIMP.
Telefonnumret till SIMPs tipstelefon är som tidigare 08-82 46 66. Men (sic) kan också skriva till SIMP på adressen SIMP, Box 1133, 111 81 Stockholm.
Notis i Datormagazin nr 3, februari 1994.
Det rapporterade organisationen SIMPs hemliga piratjägare på det senaste styrelsemötet. Totalt har man nu kartlagt ett 60-tal svenska pirater som samtliga fått varningsbrev från SIMP.
Enligt piratjägaren har piraterna bara blivit försiktigare med vem de släpper in. SIMP beslöt därför att trappa upp aktiviteterna under 1994 och försöka stänga några av de största s.k. Elit-BBS:erna.
Genom att Nintendos generalagent Bergsala och Yappon nu blivit medlemmar i SIMP stärks också organisationen och får ökade resurser. Man kommer också i högre grad att samverka med Dimik, en organisation som bekämpar piratkopiering av nyttoprogram.
Samtidigt beslöt SIMP om en ny typ av belöning till dem som tipsar SIMP om aktiva pirater. Belöningen på 10.000 kronor för den som kan hjälpa till att få en riktigt stor pirat fälld och som ställer upp som vittne i en rättegång kvarstår.
Mindre tips om aktiva pirater ska ge tipsaren en rabattkupong på ett datorspel värd 20 procent av konsumentpriset samt fri medlemskap i SIMP.
Telefonnumret till SIMPs tipstelefon är som tidigare 08-82 46 66. Men (sic) kan också skriva till SIMP på adressen SIMP, Box 1133, 111 81 Stockholm.
Notis i Datormagazin nr 3, februari 1994.
04 november 1993
Ledare: Det är fult att ljuga, Nintendo!
Är det olagligt att köpa begagnade spel? Det försöker i alla fall nu Nintendo få oss att tro - såvida du inte köper begagnade spel i en av dem så kallad "licensierad" bytesbutik.
Bakgrunden är följande:
Nintendospel är skitdyra. Det är inte alla som kan punga ut med 750 spänn idag för ett standardlir till SNES. På grund av detta har det vuxit fram en lukrativ andrahandsmarknad där du kan sälja och köpa begagnade spel.
Nu finns det ett problem för denna handel - för Nintendo. De tjänar inga pengar på det här. Så vad gör de? Jo, de går ut till butiker och i sin egen klubbtidning och påstår att andrahandsförsäljning av spel är olaglig.
Nintendo är enligt dem själva beredda att råda bot på detta problem. Genom att skriva under ett fint litet avtal får butikerna "laglig" rätt att sälja spel i andra hand. Det enda de behöver göra är att köpa ett så kallat startpaket bestående av diverse spel samt betala en royalty på 15 procent.
Om nu Nintendo i full sinnesnärvaro verkligen tror på vad de säger eller om de är desperata på grund av vikande inkomster få stå för dem själva. Men saken är att det här är en jättebluff de försöker genomföra.
För saken är den att OM butikerna skriver under avtalet blir de tvungna att betala royalty för sin andrahandsförsäljning. Om de INTE skriver kan butikerna lugnt fortsätta med sin andrahandsförsäljning utan att betala royalty till Nintendo. Det är nämligen inte olagligt att köpa och sälja nintendospel i andra hand.
Den som köper ett spel får full äganderätt till spelet och kan därför både byta bort det och sälja det. Det enda som kan begränsa denna rätt är om du skrivit på ett avtal när du köpt spelkassetten. Bytesverksamhet och försäljning av begagnade spel är alltså helt laglig oavsett symboler på dörren!
Johan Burén, High Score Express i Datormagazin nr 19, november 1993.
Bakgrunden är följande:
Nintendospel är skitdyra. Det är inte alla som kan punga ut med 750 spänn idag för ett standardlir till SNES. På grund av detta har det vuxit fram en lukrativ andrahandsmarknad där du kan sälja och köpa begagnade spel.
Nu finns det ett problem för denna handel - för Nintendo. De tjänar inga pengar på det här. Så vad gör de? Jo, de går ut till butiker och i sin egen klubbtidning och påstår att andrahandsförsäljning av spel är olaglig.
Nintendo är enligt dem själva beredda att råda bot på detta problem. Genom att skriva under ett fint litet avtal får butikerna "laglig" rätt att sälja spel i andra hand. Det enda de behöver göra är att köpa ett så kallat startpaket bestående av diverse spel samt betala en royalty på 15 procent.
Om nu Nintendo i full sinnesnärvaro verkligen tror på vad de säger eller om de är desperata på grund av vikande inkomster få stå för dem själva. Men saken är att det här är en jättebluff de försöker genomföra.
För saken är den att OM butikerna skriver under avtalet blir de tvungna att betala royalty för sin andrahandsförsäljning. Om de INTE skriver kan butikerna lugnt fortsätta med sin andrahandsförsäljning utan att betala royalty till Nintendo. Det är nämligen inte olagligt att köpa och sälja nintendospel i andra hand.
Den som köper ett spel får full äganderätt till spelet och kan därför både byta bort det och sälja det. Det enda som kan begränsa denna rätt är om du skrivit på ett avtal när du köpt spelkassetten. Bytesverksamhet och försäljning av begagnade spel är alltså helt laglig oavsett symboler på dörren!
Johan Burén, High Score Express i Datormagazin nr 19, november 1993.
Tomma hot från Nintendo
- Ge oss 15 procent av pengarna, annars...
Genom att hota personer som ägnar sig åt andrahandsförsäljning och byten av Nintendospel försöker Nintendföretaget (sic) Yappon roffa åt sig extra inkomster.
Men hoten är tomma.
Hoten gäller i första hand återförsäljare av Nintendospel och affärer som byter spel professionellt eftersom det är där pengarna finns.
Anders Halvarsson på Yappon påstår att de har stöd i upphovsrättslagen för sina hot om polisanmälan när de försöker skrämma folk att skriva på kontraktet med Yappon. Men såväl upphovsrättsexperten Lars Forsell som de sakkunniga på justitiedepartementet skakar på huvudet.
- Formuleringen som Yappon använder finns överhuvudtaget inte med i den paragraf eller proposition som citeras.
"Vansinnigt avtal"
-Yappon lever på handlarnas okunnighet, säger Lars Forsell som, efter att ha tagit del av innehållet i Yappons hot, anser att Nintendoföretaget själva bryter mot två lagar.
- Dels strider det mot marknadsföringslagen och dels mot konkurrensbegränsningslagen. Yappon har dock gjort allvar av sitt hot om polisanmälan vid ett tillfälle.
Återförsäljaren Joakim Ekström i Malmö:
- Det här avtalet är vansinnigt. Det spelpaket man tvingas köpa innehåller rena skitspelen och dessutom kräver Yappon 10.000 kronor i förskott på de eventuella pengar som spelen kan ge vid en andrahandsförsäljning.
- Vi följer bara upphovsrättslagen..., säger Anders Halvarsson.
Johan Burén, nyheter i High Score Express, Datormagazin nr 19, november 1993.
Genom att hota personer som ägnar sig åt andrahandsförsäljning och byten av Nintendospel försöker Nintendföretaget (sic) Yappon roffa åt sig extra inkomster.
Men hoten är tomma.
Hoten gäller i första hand återförsäljare av Nintendospel och affärer som byter spel professionellt eftersom det är där pengarna finns.
Anders Halvarsson på Yappon påstår att de har stöd i upphovsrättslagen för sina hot om polisanmälan när de försöker skrämma folk att skriva på kontraktet med Yappon. Men såväl upphovsrättsexperten Lars Forsell som de sakkunniga på justitiedepartementet skakar på huvudet.
- Formuleringen som Yappon använder finns överhuvudtaget inte med i den paragraf eller proposition som citeras.
"Vansinnigt avtal"
-Yappon lever på handlarnas okunnighet, säger Lars Forsell som, efter att ha tagit del av innehållet i Yappons hot, anser att Nintendoföretaget själva bryter mot två lagar.
- Dels strider det mot marknadsföringslagen och dels mot konkurrensbegränsningslagen. Yappon har dock gjort allvar av sitt hot om polisanmälan vid ett tillfälle.
Återförsäljaren Joakim Ekström i Malmö:
- Det här avtalet är vansinnigt. Det spelpaket man tvingas köpa innehåller rena skitspelen och dessutom kräver Yappon 10.000 kronor i förskott på de eventuella pengar som spelen kan ge vid en andrahandsförsäljning.
- Vi följer bara upphovsrättslagen..., säger Anders Halvarsson.
Johan Burén, nyheter i High Score Express, Datormagazin nr 19, november 1993.
21-årig piratkopierare fast med 4000 disketter
Den 13 oktober slog polisen till mot en misstänkt 21-årig piratkopierare i Åkersberga. 4 000 disketter och 5 datorer beslagtogs. 21-åringen har medgett att han kopierat och sålt datorspel och program.
Dimik (Datorprogramföretagens Intresseförening Mot Illegal Kopiering) samlar systematiskt information om försäljning av illegalt kopierade spel och program från olika källor. Två killar från Åkersberga var enligt Dimiks mening ett par av de mest framträdande försäljarna.
Den 1 september [1993] skickades Dimiks anmälan till åklagarmyndigheten i Danderyd. De bifogade listor och utdrag från disketter och hävdade att de spel de två sålde var piratkopierade från upphovsmän knutna till Dimik. Polisen bedömde att bevisen mot den ene datapiraten var så övertygande att de slog till mot honom. Vid tillslaget tog polisen drygt 4.000 disketter med program och 5 Amiga- och Ataridatorer. Den 21-årige killen medgav att han sålt och bytt till sig olika piratkopierade spel och program. Mot den andre anmälde killen fann de inte bevisen lika övertygande och då denne inte var hemma när polisen sökte honom gjordes ingen husrannsakan.
- Vi såg det som vår främsta uppgift att sätta stopp för verksamheten och det har vi lyckats med. Även om den andre sysslat med sådan verksamhet, vilket vi inte vet om han har gjort, så anser vi att piratkopieringen är stoppad just nu, säger Ove Näslund vid polisens bedrägerirotel.
Polisen kommer nu att gå igenom det beslagtagna materialet för att fastställa vilka upphovsmännen till programmen är.
- Det är nu åklagarens uppgift att avgöra om den gripnes erkännanden ska ligga till grund för ett åtal eller om vi ska gå vidare med det här och undersöka hur stor omfattningen egentligen varit, säger Näslund.
Thomas Gustavsson, Datormagazin nr 19, november 1993.
Dimik (Datorprogramföretagens Intresseförening Mot Illegal Kopiering) samlar systematiskt information om försäljning av illegalt kopierade spel och program från olika källor. Två killar från Åkersberga var enligt Dimiks mening ett par av de mest framträdande försäljarna.
Den 1 september [1993] skickades Dimiks anmälan till åklagarmyndigheten i Danderyd. De bifogade listor och utdrag från disketter och hävdade att de spel de två sålde var piratkopierade från upphovsmän knutna till Dimik. Polisen bedömde att bevisen mot den ene datapiraten var så övertygande att de slog till mot honom. Vid tillslaget tog polisen drygt 4.000 disketter med program och 5 Amiga- och Ataridatorer. Den 21-årige killen medgav att han sålt och bytt till sig olika piratkopierade spel och program. Mot den andre anmälde killen fann de inte bevisen lika övertygande och då denne inte var hemma när polisen sökte honom gjordes ingen husrannsakan.
- Vi såg det som vår främsta uppgift att sätta stopp för verksamheten och det har vi lyckats med. Även om den andre sysslat med sådan verksamhet, vilket vi inte vet om han har gjort, så anser vi att piratkopieringen är stoppad just nu, säger Ove Näslund vid polisens bedrägerirotel.
Polisen kommer nu att gå igenom det beslagtagna materialet för att fastställa vilka upphovsmännen till programmen är.
- Det är nu åklagarens uppgift att avgöra om den gripnes erkännanden ska ligga till grund för ett åtal eller om vi ska gå vidare med det här och undersöka hur stor omfattningen egentligen varit, säger Näslund.
Thomas Gustavsson, Datormagazin nr 19, november 1993.
21 oktober 1993
Han har gjort piratkopior i BBS:er olagliga
[Före artikeln, ett utdrag från slutet av Christer Rindeblads ledare i samma tidning:]
Ett annat ämne som får stort utrymme i detta nummer är piratkopiering. Flera viktiga domar i piratmål har fallit där det utdömts höga böter och skadestånd. Dessa domar visar att piratkopering inte är något som svenska domstolar tar lätt på. Något att tänka på för alla svenska pirater.
Christer Rindeblad
HELSINGBORG. Att sprida piratkopior via en BBS är olagligt. Det står klart efter en dom i Helsingborgs tingsrätt, där en 48-årig sysop för BBS:en Scandinavia dömdes för brott mot upphovsrätten till 8.000 kronor i böter.
Det här var första gången piratkopiering via en BBS prövades rättsligt i Sverige, vilket har gjort att fallet rönt stor uppmärksamhet. När rättegången startade i början av september [1993] var rättssalen fylld av journalister och sysops från lokala BBS:er i Skåne. Alla tidigare piratfall i Sverige har gällt personer som sålt disketter med piratkopierade nyttoprogram och spel. Fyra personer har hittills dömts för piratkopiering i sådana fall.
Över 100 program
I Helsingsborgsfallet är det dock annorlunda. Här handlar det om ett privat Bulletin Board System (BBS) där användarna via sin hemdator med modem och telefon kunde skicka upp och ladda ner program. I en speciell area, endast tillgänglig för ett 40-tal av användarna, fanns dock över hundra kommersiella nyttoprogram och spel. Och det är dessa som åtalet handlade om. 48-åringen tog nämligen ut en årsavgift på 200 kronor av dem som hade tillgång till den speciella filarean. Åklagaren hävdade att det var att jämställa med olaglig kopiering och spridning. Försvaret menade att 48-åringen endast tillät en mindre vänkrets att få tillgång till specialarean och att detta skulle vara tillåtet inom ramen för s.k. kompiskopiering.
Scandinavias verksamhet upptäcktes våren 1992 av organisationen Business Software Alliance (BS) [sic] som gjorde en polisanmälan. Och den 18 mars 1992 slog polisen till och gjorde en husrannsakan mot mannens bostad. All datorutrustning värd ca 75.000 kr beslagtogs.
Åklagaren Christer Ström, känd från piratfallet i Kristianstad, ansåg att 48-åringen klart brutit mot upphovsrättslagen och krävde ett kortare fängelsestraff eller höga dagsböter samt att utrustningen förverkas.
- Vi måste visa att lagen om upphovsrätt inte enbart är några bokstäver på ett papper. Näst Holland är Sverige det värsta landet i Europa just genom spridningen av piratkopior via BBS:er, förklarade Christer Ström.
Någon kompiskopiering till en trängre vänkrets som försvaret hävdar handlar det inte om, ansåg Christer Ström.
48-åringen erkände
48-åringen erkände att han tagit emot program och vidarebefodrat dem, men nekar till att ha begått något brott.
- Avgiften var bara för att täcka mina egna kostnader för BBS:en. Och jag talade om för dem, via varningstexter, att de programmen endast var för personligt bruk och inte fick användas kommersiellt, påpekade 48-åringen.
Men det hjälpte inte. Helsingborgs tingsrätt menade att mannen uppsåtligt brutit mot upphovsrättsreglerna och dömde mannen till villkorligt straff, 80 dagsböter á hundra kronor. Ändå är den fällande domen avgörande. Piratkopiering via BBS:er är mycket omfattande i Sverige. Tidigare har programföretagen inte kunnat ingripa mot denna verksamhet. Efter domen i Helsingborg kan man räkna med flera tillslag mot s.k. pirat-BBS:er.
Christer Rindeblad, Datormagazin nr 18, oktober 1993.
Ett annat ämne som får stort utrymme i detta nummer är piratkopiering. Flera viktiga domar i piratmål har fallit där det utdömts höga böter och skadestånd. Dessa domar visar att piratkopering inte är något som svenska domstolar tar lätt på. Något att tänka på för alla svenska pirater.
Christer Rindeblad
HELSINGBORG. Att sprida piratkopior via en BBS är olagligt. Det står klart efter en dom i Helsingborgs tingsrätt, där en 48-årig sysop för BBS:en Scandinavia dömdes för brott mot upphovsrätten till 8.000 kronor i böter.
Det här var första gången piratkopiering via en BBS prövades rättsligt i Sverige, vilket har gjort att fallet rönt stor uppmärksamhet. När rättegången startade i början av september [1993] var rättssalen fylld av journalister och sysops från lokala BBS:er i Skåne. Alla tidigare piratfall i Sverige har gällt personer som sålt disketter med piratkopierade nyttoprogram och spel. Fyra personer har hittills dömts för piratkopiering i sådana fall.
Över 100 program
I Helsingsborgsfallet är det dock annorlunda. Här handlar det om ett privat Bulletin Board System (BBS) där användarna via sin hemdator med modem och telefon kunde skicka upp och ladda ner program. I en speciell area, endast tillgänglig för ett 40-tal av användarna, fanns dock över hundra kommersiella nyttoprogram och spel. Och det är dessa som åtalet handlade om. 48-åringen tog nämligen ut en årsavgift på 200 kronor av dem som hade tillgång till den speciella filarean. Åklagaren hävdade att det var att jämställa med olaglig kopiering och spridning. Försvaret menade att 48-åringen endast tillät en mindre vänkrets att få tillgång till specialarean och att detta skulle vara tillåtet inom ramen för s.k. kompiskopiering.
Scandinavias verksamhet upptäcktes våren 1992 av organisationen Business Software Alliance (BS) [sic] som gjorde en polisanmälan. Och den 18 mars 1992 slog polisen till och gjorde en husrannsakan mot mannens bostad. All datorutrustning värd ca 75.000 kr beslagtogs.
Åklagaren Christer Ström, känd från piratfallet i Kristianstad, ansåg att 48-åringen klart brutit mot upphovsrättslagen och krävde ett kortare fängelsestraff eller höga dagsböter samt att utrustningen förverkas.
- Vi måste visa att lagen om upphovsrätt inte enbart är några bokstäver på ett papper. Näst Holland är Sverige det värsta landet i Europa just genom spridningen av piratkopior via BBS:er, förklarade Christer Ström.
Någon kompiskopiering till en trängre vänkrets som försvaret hävdar handlar det inte om, ansåg Christer Ström.
48-åringen erkände
48-åringen erkände att han tagit emot program och vidarebefodrat dem, men nekar till att ha begått något brott.
- Avgiften var bara för att täcka mina egna kostnader för BBS:en. Och jag talade om för dem, via varningstexter, att de programmen endast var för personligt bruk och inte fick användas kommersiellt, påpekade 48-åringen.
Men det hjälpte inte. Helsingborgs tingsrätt menade att mannen uppsåtligt brutit mot upphovsrättsreglerna och dömde mannen till villkorligt straff, 80 dagsböter á hundra kronor. Ändå är den fällande domen avgörande. Piratkopiering via BBS:er är mycket omfattande i Sverige. Tidigare har programföretagen inte kunnat ingripa mot denna verksamhet. Efter domen i Helsingborg kan man räkna med flera tillslag mot s.k. pirat-BBS:er.
Christer Rindeblad, Datormagazin nr 18, oktober 1993.
Piratdom i Karlskoga
Över en kvarts miljon kronor i böter och skadestånd kostade det 28-åringen att piratkopiera datorprogram.
Dessutom blev han av med sin datorutrustning och dömdes till villkorligt fängelse.
Domen föll nyligen i Karlskoga tingsrätt och den var slutet på en tre år lång polisutredning som omfattar över 500 sidor med förhör och bevismaterial!
Polisen i Karlskoga har lyckats bevisa att den 28-årige Degeforsbon sålt ca 4.000 piratkopierade spel och nyttoprogram och tjänat över 135.000 kronor på affären. Pengar som han inte eller (sic) deklarerat eller redovisat. Och därför dömdes mannen även för bokföringsbrott.
Sålde 8000-kronorsprogram för 30 kronor
Det hela började i maj 1990 när en datorhandlare på orten upptäckte att en av hans kunde köpt DynaCAD, som normalt kostar 8.000 kronor, för bara 30 kronor via en annons i Gula Tidningen.
Polisen påbörjade en utredning som förde dem till en då 25-årig verkstadsarbetare i Degefors. Under en husrannsakan mot mannens bostad, fann man mängder med bevis för att 28-åringen bedrivit en omfattande försäljning av piratkopierade spel och nyttoprogram. Polisen beslagtog samtidigt mannen (sic) datorutrustning.
Kontoutdrag från postgirot visade att mannen från juni 1989 fram till polisrazzian maj 1991 sålt ca 4.000 piratkopierade spel och nyttoprogram för sammanlagt 135.000 kr.
Visste inte att det var brottsligt
28-åringen satt häktad i två veckor för att han inte skulle kunna försvåra utredningen. Under polisförhör erkände mannen dels att han sålt piratkopior och inte eller (sic) deklarerat för sina inkomster från försäljningen. 28-åringen menade dock att han inte visste att det var brottsligt samt att han var redovisningsskyldig.
Polisens största problem var att finna den rätta ägaren av de piratkopierade programmen, alltså de företag som har upphovsrätten.
I slutändan var det bara Brembergs Electronis (sic) i Hjo, generalagent för DynaCAD, som ställde upp. Polisen hade bevis för att 28-åringen sålt 30 exemplar av DynaCAD, vilket räckte för att domstolen skulle döma piraten att betala Brembergs Electronics ett skadestånd på sammanlagt en kvarts miljon.
I domen heter det vidare att "den brottslighet som XXX övertygats om är av en sådan art att fängelsepåföljd svårligen kan undvikas."
Men eftersom 28-åringen tidigare är ostraffad och skött sig efter polisrazzian beslöt man att ge mannen villkorligt fängelse och istället kännbara böter i form av 140 dagsböter a 80 kronor, alltså 11.200 kronor.
Christer Rindeblad, Datormagazin nr 18, oktober 1993.
[Bildtext bredvid nyheten:]
DynaCAD var ett av de program som 28-åringen piratkopierade och sålde. DMz testade programmet i nummer 2/1992 och gav det betyget "utmärkt" vad gäller pris/prestanda. Priset på Amigaversionen var då 9400 kronor. 28-åringen sålde det för 30 kronor.
Dessutom blev han av med sin datorutrustning och dömdes till villkorligt fängelse.
Domen föll nyligen i Karlskoga tingsrätt och den var slutet på en tre år lång polisutredning som omfattar över 500 sidor med förhör och bevismaterial!
Polisen i Karlskoga har lyckats bevisa att den 28-årige Degeforsbon sålt ca 4.000 piratkopierade spel och nyttoprogram och tjänat över 135.000 kronor på affären. Pengar som han inte eller (sic) deklarerat eller redovisat. Och därför dömdes mannen även för bokföringsbrott.
Sålde 8000-kronorsprogram för 30 kronor
Det hela började i maj 1990 när en datorhandlare på orten upptäckte att en av hans kunde köpt DynaCAD, som normalt kostar 8.000 kronor, för bara 30 kronor via en annons i Gula Tidningen.
Polisen påbörjade en utredning som förde dem till en då 25-årig verkstadsarbetare i Degefors. Under en husrannsakan mot mannens bostad, fann man mängder med bevis för att 28-åringen bedrivit en omfattande försäljning av piratkopierade spel och nyttoprogram. Polisen beslagtog samtidigt mannen (sic) datorutrustning.
Kontoutdrag från postgirot visade att mannen från juni 1989 fram till polisrazzian maj 1991 sålt ca 4.000 piratkopierade spel och nyttoprogram för sammanlagt 135.000 kr.
Visste inte att det var brottsligt
28-åringen satt häktad i två veckor för att han inte skulle kunna försvåra utredningen. Under polisförhör erkände mannen dels att han sålt piratkopior och inte eller (sic) deklarerat för sina inkomster från försäljningen. 28-åringen menade dock att han inte visste att det var brottsligt samt att han var redovisningsskyldig.
Polisens största problem var att finna den rätta ägaren av de piratkopierade programmen, alltså de företag som har upphovsrätten.
I slutändan var det bara Brembergs Electronis (sic) i Hjo, generalagent för DynaCAD, som ställde upp. Polisen hade bevis för att 28-åringen sålt 30 exemplar av DynaCAD, vilket räckte för att domstolen skulle döma piraten att betala Brembergs Electronics ett skadestånd på sammanlagt en kvarts miljon.
I domen heter det vidare att "den brottslighet som XXX övertygats om är av en sådan art att fängelsepåföljd svårligen kan undvikas."
Men eftersom 28-åringen tidigare är ostraffad och skött sig efter polisrazzian beslöt man att ge mannen villkorligt fängelse och istället kännbara böter i form av 140 dagsböter a 80 kronor, alltså 11.200 kronor.
Christer Rindeblad, Datormagazin nr 18, oktober 1993.
[Bildtext bredvid nyheten:]
DynaCAD var ett av de program som 28-åringen piratkopierade och sålde. DMz testade programmet i nummer 2/1992 och gav det betyget "utmärkt" vad gäller pris/prestanda. Priset på Amigaversionen var då 9400 kronor. 28-åringen sålde det för 30 kronor.
23 september 1993
PIRAT SPECIAL i Datormagazin nr 16 1993
[Den här artikeln är egentligen två olika samt en ordlista, spridda över ett två sidors uppslag. Därför har jag samlat samtliga i samma bloggpost. -Fredrik anm.]
Han jagar pirater över hela Sverige!
Nu jagas svenska pirater av en "mullvad" - en f.d. storpirat som börjat arbeta för spelimportörerna som professionell piratjägare.
- Jag har tillgång till alla stora pirat-BBS:er och känner till de flesta större pirater, säger mullvaden i en exklusiv intervju för Datormagazin.
Intervjun med "mullvaden" sker under stor sekretess på en restaurang någonstans i Sverige. "Mullvaden", med täcknamnet Jan Svensson, är mycket noga med att hans identitet inte avslöjas.
- Jag skulle betraktas som en förrädare av mina gamla kontakter och riskera misshandel eller ännu värre saker, säger han till Datormagazin.
- Dessutom är det ju en förutsättningen (sic) för mitt arbete att ingen vet vem jag är. Egentligen är det inte bra att det här kommer ut eftersom många pirater säkert blir försiktigare i fortsättningen.
Jan Svenssons vänner tror att han fortfarande är en aktiv pirat som gärna byter och fixar illegala kopior av nya datorspel. Han är mycket känd och populär i piratkretsar. Men i själva verket har han de senaste sex månaderna arbetat heltid för antipiratorganisationen SIMP med en stor kartläggning av pirat-Sverige.
- Jag gör det dels för pengarna, men också för att jag nu har insett att det är fel med piratkopiering. Efter mina många år som pirat insåg jag hur förödande piratkopieringen är för branschen. 95 procent av spelmarknaden utgörs ju av piratkopior, det är egentligen inte klokt.
Hur arbetar då en professionell piratjägare?
- Jag tog kontakt med SIMP (Svenska speldistributörers Intresseförening Mot Piratkopiering) för ett halvår sedan och erbjöd mina tjänster. De nappade. Sedan dess har jag dels jobbat med att bygga upp en databas med uppgifter om kända pirater. [Här är jobbannonsen, från december 1992 -Fredrik anm.]
- I databasen matar jag in alla tips vi får genom SIMPs tipstelefon. Via den har vi fått in 300-400 tips om aktiva pirater.
Enligt Jan Svensson handlar merparten av tipsen om kompisar som anger varandra.
- Det flesta är småpirater som bara byter spel med varandra. I de fallen brukar vi nöja oss med att skicka ut ett varningsbrev till dem där vi skriver att vi känner till vad de sysslar med och uppmuntrar dem att sluta. Om de trots varningen fortsätter så skärper vi tonen.
Jan Svenssons pirat-register visar också att det finns ett tiotal mycket stora pirater.
- Många av tipsen handlar om samma personer som vi ständigt får in tips om. Dom varnar vi inte utan förbereder polisrazzior emot. Just nu är det aktuellt med tillslag mot två, tre mycket stora pirater.
Enligt Jan Svensson är piratverksamheten i Sverige mycket välorganiserad.
- Det fungerar ungefär som knarksmuggling med grossister och "gatulangning". Dels har vi s.k. suppliers. Det är ofta betatestare på programhusen som fixar den allra första kopian, ofta långt innan spelet är ute på marknaden.
Kopian går sedan vidare per modem till stora pirat-BBS:er i Tyskland och USA.
- I USA finns det minst ett 20-tal mycket stora BBS:er med piratkopior. En del har hårddiskar på 30 gigabyte fyllda med piratkopior.
- Därifrån tankar sedan svenska piratgrupper ned nya spel och lägger dem på sina egna BBS. Från de lokala BBS:erna sprids de sedan vidare ut till vanliga konsumenter.
Enligt Jan Svensson går det hela mycket snabbt.
- Från "suppliern" till konsumenten tar det ofta inte mer än ett dygn. Det är därför piratkopior är så attraktiva bland många ungdomar. På så vis kan man få tag i spel veckor innan de finns i butikerna.
Jan Svensson hävdar att det finns tio stora piratgrupper i Sverige som förfogar över 50-60 s.k. "elitbaser", alltså BBS utrustade med stora hårddiskar på 3-6 gigabyte samt höghastighetsmodem och flera ingående telefonlinor.
- Jag har ju tillgång till de flesta av dessa så jag vet hur det fungerar. På en sådan "elitbas" finns för det mesta 300-400 nya spel. De har större sortiment än de flesta databutiker.
Jan Svensson hävdar också att de flesta av Sveriges 3000 privata BBS:er har piratkopior i sin filarea.
- Åtminstone 90 procent av alla BBSer sysslar med piratkopior i någon form. En del är specialiserade på kopior av spel, andra på nyttoprogram. Vissa har bara de absolut senaste i spelväg. Från en del kan man ladda ner program gratis, men minst hälften tar betalt av användarna.
- Men det är billigt. För mig är det en gåta att det överhuvud taget går att sälja datorprogram i Sverige med tanke på hur stor piratkopieringen är.
Jan Svensson hävdar också att få pirater känner sig hotade av myndigheter och organisationer som SIMP.
- Det är så få som åkt dit, så de flesta pirater tror att de kan fortsätta helt ostört. De vet inte att SIMP förbereder aktioner och nu har ett bättre stöd hos myndigheter och polisen än tidigare.
- När det här blir känt kommer nog en del pirater att gå under jorden med sin verksamhet.
Christer Rindeblad, Datormagazin nr 16, sept 1993.
Pirat-Ord
Piratvärlden har ett eget språk, ett språk som få utanför den inre kretsen förstår. Med Jan Svenssons hjälp kan vi nedan publicera några av de viktigaste begreppen från pirat- och hackervärlden.
DEMOGRUPP - en demogrupp är en lös sammansättning av 5-15 unga datorintresserade killar som mest ägnar sig åt att skapa egna program med häftig grafik och musik. Ofta ägnar sig några i gruppen också åt piratkopiering.
HACKER - ett missbrukat begrepp som rutinmässigt används av tidningar för alla som är datorintresserade. I själv verket står det för någon som olagligt bryter sig in i främmande datorsystem via modem. Det är dock extremt ovanlig sysselsättning. I Sverige anses det bara finnas 10-15 verkliga hackers.
CRACKER - den person i en piratgrupp som är skicklig programmerare och som kan forcera kopieringsskydd i kommersiella program.
CODER - en person i en demogrupp som skriver demos och intros, sysslar sällan med piratkopiering.
TRADER - en viktig person i en piratgrupp. Det är han som byter till sig nya spel med andra grupper och privatpersoner. Det finns både post-traders och modem-traders.
SUPPLIERS - källan till alla piratkopior. Ofta en betatestare på ett programhus, ibland programmeraren själv och i några fall testare på datortidningar.
ELITBAS - en BBS som drivs av en piratgrupp, ofta utrustad med mycket stora hårddiskar och supersnabba modem. Endast de bästa piraterna har "konto" på en sådan BBS.
KONTO - rättighet att använda en BBS, vilket avgörs av basens sysop. Ett konto på en "elitbas" innebär att man har rätt att både ladda upp och ladda ner nya piratkopior.
Så tipsar du SIMP om pirater
SIMP erbjuder 10.000 kronor i belöning till den som lämnar sådana tips att man kan få en storpirat dömd.
- Men för att få den belöningen krävs att det handlar en riktigt stor pirat (sic) samt att tipslämnaren kan förse oss med bevismaterial och är beredd att ställa upp i en rättegång och vittna, säger Hans Samuelsson på Svenska Industriföreningen, som sköter administrationen åt SIMP.
- Men vi planerar också att ge en mindre belöning till alla som lämnar viktiga tips till oss. Först tänkte vi att alla skulle få ett spel. Men nu diskuterar vi istället att ge dem en specialrabatt när de köper spel. Alla som redan lämnat bra tips till oss kommer att få en sådan rabatt.
Tips om pirater kan man ringa in dygnet runt på SIMPs telefonsvarare. Numret dit är 08-82 46 66.
- Vi får ett par tips varje dag, berättar Jan Svensson, SIMPs egen piratjägare. Tyvärr slarvar många som ringer, vilket gör många tips oanvändbara. Jan Svensson vill därför förmedla följande råd till tipsare:
* Prata tydligt och klart och inte för snabbt.
* Lämna namn och helst adress på den person som ni ska ange som pirat. Berätta också lite om vilken slags verksamhet han bedriver och hur omfattande den är. Det räcker inte med att säga att "min kompis har piratkopior". Var konkret, har han exempelvis annonserat om piratkopior och i så fall i vilka media.
* Om man vill vara anonym så säg det. Men då missar man också möjligheten till belöning. Om ni vill ha belöning måste SIMP få fullständigt namn, adress och telefonnummer.
Det går också bra att skriva till SIMP på adress:
SIMP
Box 1133
111 81 Stockholm
Märk ditt brev med "pirat-tips". Skicka gärna med eventuellt bevismaterial.
Ur Datormagazin nr 16, september 1993.
Han jagar pirater över hela Sverige!
Nu jagas svenska pirater av en "mullvad" - en f.d. storpirat som börjat arbeta för spelimportörerna som professionell piratjägare.
- Jag har tillgång till alla stora pirat-BBS:er och känner till de flesta större pirater, säger mullvaden i en exklusiv intervju för Datormagazin.
Intervjun med "mullvaden" sker under stor sekretess på en restaurang någonstans i Sverige. "Mullvaden", med täcknamnet Jan Svensson, är mycket noga med att hans identitet inte avslöjas.
- Jag skulle betraktas som en förrädare av mina gamla kontakter och riskera misshandel eller ännu värre saker, säger han till Datormagazin.
- Dessutom är det ju en förutsättningen (sic) för mitt arbete att ingen vet vem jag är. Egentligen är det inte bra att det här kommer ut eftersom många pirater säkert blir försiktigare i fortsättningen.
Jan Svenssons vänner tror att han fortfarande är en aktiv pirat som gärna byter och fixar illegala kopior av nya datorspel. Han är mycket känd och populär i piratkretsar. Men i själva verket har han de senaste sex månaderna arbetat heltid för antipiratorganisationen SIMP med en stor kartläggning av pirat-Sverige.
- Jag gör det dels för pengarna, men också för att jag nu har insett att det är fel med piratkopiering. Efter mina många år som pirat insåg jag hur förödande piratkopieringen är för branschen. 95 procent av spelmarknaden utgörs ju av piratkopior, det är egentligen inte klokt.
Hur arbetar då en professionell piratjägare?
- Jag tog kontakt med SIMP (Svenska speldistributörers Intresseförening Mot Piratkopiering) för ett halvår sedan och erbjöd mina tjänster. De nappade. Sedan dess har jag dels jobbat med att bygga upp en databas med uppgifter om kända pirater. [Här är jobbannonsen, från december 1992 -Fredrik anm.]
- I databasen matar jag in alla tips vi får genom SIMPs tipstelefon. Via den har vi fått in 300-400 tips om aktiva pirater.
Enligt Jan Svensson handlar merparten av tipsen om kompisar som anger varandra.
- Det flesta är småpirater som bara byter spel med varandra. I de fallen brukar vi nöja oss med att skicka ut ett varningsbrev till dem där vi skriver att vi känner till vad de sysslar med och uppmuntrar dem att sluta. Om de trots varningen fortsätter så skärper vi tonen.
Jan Svenssons pirat-register visar också att det finns ett tiotal mycket stora pirater.
- Många av tipsen handlar om samma personer som vi ständigt får in tips om. Dom varnar vi inte utan förbereder polisrazzior emot. Just nu är det aktuellt med tillslag mot två, tre mycket stora pirater.
Enligt Jan Svensson är piratverksamheten i Sverige mycket välorganiserad.
- Det fungerar ungefär som knarksmuggling med grossister och "gatulangning". Dels har vi s.k. suppliers. Det är ofta betatestare på programhusen som fixar den allra första kopian, ofta långt innan spelet är ute på marknaden.
Kopian går sedan vidare per modem till stora pirat-BBS:er i Tyskland och USA.
- I USA finns det minst ett 20-tal mycket stora BBS:er med piratkopior. En del har hårddiskar på 30 gigabyte fyllda med piratkopior.
- Därifrån tankar sedan svenska piratgrupper ned nya spel och lägger dem på sina egna BBS. Från de lokala BBS:erna sprids de sedan vidare ut till vanliga konsumenter.
Enligt Jan Svensson går det hela mycket snabbt.
- Från "suppliern" till konsumenten tar det ofta inte mer än ett dygn. Det är därför piratkopior är så attraktiva bland många ungdomar. På så vis kan man få tag i spel veckor innan de finns i butikerna.
Jan Svensson hävdar att det finns tio stora piratgrupper i Sverige som förfogar över 50-60 s.k. "elitbaser", alltså BBS utrustade med stora hårddiskar på 3-6 gigabyte samt höghastighetsmodem och flera ingående telefonlinor.
- Jag har ju tillgång till de flesta av dessa så jag vet hur det fungerar. På en sådan "elitbas" finns för det mesta 300-400 nya spel. De har större sortiment än de flesta databutiker.
Jan Svensson hävdar också att de flesta av Sveriges 3000 privata BBS:er har piratkopior i sin filarea.
- Åtminstone 90 procent av alla BBSer sysslar med piratkopior i någon form. En del är specialiserade på kopior av spel, andra på nyttoprogram. Vissa har bara de absolut senaste i spelväg. Från en del kan man ladda ner program gratis, men minst hälften tar betalt av användarna.
- Men det är billigt. För mig är det en gåta att det överhuvud taget går att sälja datorprogram i Sverige med tanke på hur stor piratkopieringen är.
Jan Svensson hävdar också att få pirater känner sig hotade av myndigheter och organisationer som SIMP.
- Det är så få som åkt dit, så de flesta pirater tror att de kan fortsätta helt ostört. De vet inte att SIMP förbereder aktioner och nu har ett bättre stöd hos myndigheter och polisen än tidigare.
- När det här blir känt kommer nog en del pirater att gå under jorden med sin verksamhet.
Christer Rindeblad, Datormagazin nr 16, sept 1993.
Pirat-Ord
Piratvärlden har ett eget språk, ett språk som få utanför den inre kretsen förstår. Med Jan Svenssons hjälp kan vi nedan publicera några av de viktigaste begreppen från pirat- och hackervärlden.
DEMOGRUPP - en demogrupp är en lös sammansättning av 5-15 unga datorintresserade killar som mest ägnar sig åt att skapa egna program med häftig grafik och musik. Ofta ägnar sig några i gruppen också åt piratkopiering.
HACKER - ett missbrukat begrepp som rutinmässigt används av tidningar för alla som är datorintresserade. I själv verket står det för någon som olagligt bryter sig in i främmande datorsystem via modem. Det är dock extremt ovanlig sysselsättning. I Sverige anses det bara finnas 10-15 verkliga hackers.
CRACKER - den person i en piratgrupp som är skicklig programmerare och som kan forcera kopieringsskydd i kommersiella program.
CODER - en person i en demogrupp som skriver demos och intros, sysslar sällan med piratkopiering.
TRADER - en viktig person i en piratgrupp. Det är han som byter till sig nya spel med andra grupper och privatpersoner. Det finns både post-traders och modem-traders.
SUPPLIERS - källan till alla piratkopior. Ofta en betatestare på ett programhus, ibland programmeraren själv och i några fall testare på datortidningar.
ELITBAS - en BBS som drivs av en piratgrupp, ofta utrustad med mycket stora hårddiskar och supersnabba modem. Endast de bästa piraterna har "konto" på en sådan BBS.
KONTO - rättighet att använda en BBS, vilket avgörs av basens sysop. Ett konto på en "elitbas" innebär att man har rätt att både ladda upp och ladda ner nya piratkopior.
Så tipsar du SIMP om pirater
SIMP erbjuder 10.000 kronor i belöning till den som lämnar sådana tips att man kan få en storpirat dömd.
- Men för att få den belöningen krävs att det handlar en riktigt stor pirat (sic) samt att tipslämnaren kan förse oss med bevismaterial och är beredd att ställa upp i en rättegång och vittna, säger Hans Samuelsson på Svenska Industriföreningen, som sköter administrationen åt SIMP.
- Men vi planerar också att ge en mindre belöning till alla som lämnar viktiga tips till oss. Först tänkte vi att alla skulle få ett spel. Men nu diskuterar vi istället att ge dem en specialrabatt när de köper spel. Alla som redan lämnat bra tips till oss kommer att få en sådan rabatt.
Tips om pirater kan man ringa in dygnet runt på SIMPs telefonsvarare. Numret dit är 08-82 46 66.
- Vi får ett par tips varje dag, berättar Jan Svensson, SIMPs egen piratjägare. Tyvärr slarvar många som ringer, vilket gör många tips oanvändbara. Jan Svensson vill därför förmedla följande råd till tipsare:
* Prata tydligt och klart och inte för snabbt.
* Lämna namn och helst adress på den person som ni ska ange som pirat. Berätta också lite om vilken slags verksamhet han bedriver och hur omfattande den är. Det räcker inte med att säga att "min kompis har piratkopior". Var konkret, har han exempelvis annonserat om piratkopior och i så fall i vilka media.
* Om man vill vara anonym så säg det. Men då missar man också möjligheten till belöning. Om ni vill ha belöning måste SIMP få fullständigt namn, adress och telefonnummer.
Det går också bra att skriva till SIMP på adress:
SIMP
Box 1133
111 81 Stockholm
Märk ditt brev med "pirat-tips". Skicka gärna med eventuellt bevismaterial.
Ur Datormagazin nr 16, september 1993.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)